Kvinnor för tangon

Jag hade dansat tango i ca tre månader när jag gick, i slutet av 2002, på en av Tangoföreningen Camarins ”Tangoafton” i Festsalen på Ungdomens Hus. Jag satt och tittade – fascinerad – på dem som dansade, när jag plötsligt upptäckte att jag tittade mest på dem som inte gjorde det.
Jag minns inte vilka människor det var, jag minns inte deras ansikte, men jag minns att de var vackert klädda och att påfallande många hade en dyster uppsyn.
Jag minns att jag undrade om jag såg lika nedslagen ut.
En tid efter det var det tangofest på Slagthuset i Malmö och jag gick dit. Jag minns många ansikten från den kvällen, jag minns många vackra klänningar som klädde vackra kvinnor och jag minns att jag undrade om det var just de vackra klänningarna som höll fast kvinnorna på sina stolar men jag hade byxor på mig och satt lika fast… Jag minns i detalj hur deras ansiktsutryck förändrades under kvällen. Från glada och förhoppningsfulla – till sorgsna och frustrerade.
Jag minns att jag bestämde mig för att aldrig se ut på det sättet. Jag kände starkt att jag ville dansa tango och att jag skulle göra det!
Dagen efter började jag föra.
Jag anser att det finns enbart fördelar med att som kvinna kunna föra i tango. Jag rekommenderar det varmt. En av de stora fördelarna är att man få dansa så mycket man vill… De andra tycker jag, kan var och en upptäcka själv medan jag drömmer vidare…

Maya Wiehe
Malmö, mars 2007